En kram av Kleerup, eller människan är god.

Lördag morgon kl 10, solen skiner och Martin och jag kör in på parkeringen vid ”Svenska grammofonstudion”.

Utanför studion, på en bänk, sitter två personer och en tredje ligger och solar på asfalten.

–       titta där sitter ju Kleerup – tänk att han är uppe så här tidigt säger jag glatt.

Vid närmare titt ser jag att personen på marken sover och att det står en magnumbutelj med skumpa bredvid dem på bänken. Hur naiv kan man va? Inte gått och lagt sig ännu så klart.

 

–       Hej vi skall spela in här med Christian Kjellvander, har Åke (Linton ljudtekniker) kommit ännu?

Visst han är där inne, säger Kleerup och tar i hand  och frågar om det stör att de sitter där.

– Sen spelning på Way out West igår, skall snart gå in till sängen i ett av alla studiorummen och lägga mig fortsätter han

Det är klart det inte stör säger vi. Ni kan väl visa Christian vägen in när han kommer bara.

Sedan berättar Kleerup, eller Andreas som han ju heter, om att Christian Klelllvanders bror gick bort nyligen, och han drabbas av sånt medkännande för denna människa som han aldrig har träffat att han bara måste krama både Martin och mig.

Det känns fint om än lite skruvat, men empati är alltid underbart.

När vi kommer in i studion är Åke i full färd med att koppla sladdar och leta efter hörlurar.

Vi sätter på ilsket studiokaffe och tar fram blåbärsmuffins från netto. Får man finbesök så får man!

 

Så kommer Christian och hans två spralliga hundar också, och vi dricker det svarta kaffet och hundarna hoppar runt och allt känns väldigt trevligt.

Christian undrar om det kan finnas råttgift i lokalen. Det har vi ju ingen aning om så vi får leta upp Kleerup igen och fråga. Sedan engagerar sig alla, inklusive Kleerups engelske vän Paul i råttgiftet en bra stund.

–       Vi kan ringa Kalle (Studioägaren) föreslår någon.

 

Kalle svarar inte, så då får vi helt enkelt lita på att lokalerna är fria från råttgift.

En av Christians hundar (med bruten tass) och jag

 

–       vilken mikrofon vill du använda? frågar Åke, och Christian och han försvinner in i  sångrummet.

 

Sedan hör Martin och jag genom mikrofonerna att de pratar med varandra om förra gången de skulle ha jobbat ihop. Jag går inte in på några detaljer här, men det är ett så fint samtal de har. Två människor som precis har träffats, och redan pratar de om ganska tunga saker som om det inte var något märkvärdigt alls.

–       herre gud, tänk inte på det, jag är bara så glad att se att du verkar må bra nu, säger Christian, och jag tittar på Martin.

 

Vi gör så ibland när vi ser på tv och det blir sorgligt – kollar om den andre också är rörd.

Och visst, där glittrar allt en liten tår i ögonvrån även hos herr Schaub.

Det är bara så fint.

 

Men men, ingen tid för blödiga producenter här. Dags för Christian att ikläda sig rollen som sjöman och lägga lite sång på en av låtarna på kommande plattan.

Vi får rys, direkt när han sjunger första frasen, ingen hade kunnat göra det bättre!

Sedan packar vi ihop oss och tar farväl av Christan och hans fina hundar och lite senare även av världens bästa Åke.

Martin och jag åker vidare mot spelning med West i Hedekas.

 

Tack Martin, Åke,, Christian, Andreas, Paul och namnlös vän för en minnesvärd förmiddag.

 

/J

 

 

 

 

 

 

 

1 thought on “En kram av Kleerup, eller människan är god.”

Leave a Comment

Your email address will not be published.