Svennis, knivar och bilar

På väg till Heidruns i Värmland med hela bandet i minibuss.

Fryken.

 

För att komma till Värmland måste man ju som bekant passera Dalsland.

Dalsland – detta Sveriges vilda västern ett ”out law country” mitt i ingenstans.

Sorry alla Dalslänningar (Kenneth t.ex.) men det känns verkligen så.

Man får ju också vatten på sin kvarn när något bland det första som händer när man kör in i Dalsland på 45:an söderifrån, är att man passerar en ort som heter Dykällan.

Detta lilla samhälle består av en övergiven bensinmack, några förfallna lador , svårt nedgångna husvagnar och sedan ilsket röda skyltar som skriker ut: ”VAPEN BILLIGT! ”  ”KNIVAR!!!!”

Det finns mycket vackert i Dalsland också, absolut, men jag slås alltid av att det liksom är ett bortglömt landskap. Varför finns det t.ex. inga riktiga städer? Vad är grejen med det?

Vi har spånat på olika anledningar till detta men inte kommit på någon som känns riktigt trovärdig.

Någon som vet?

 

Lars muntrade istället upp oss genom att hylla sitt hemlandskap Västergötland med ett pampigt framförande att Västgötasången. Tre härligt mastiga verser, varav den sista bl.a. innehåller ordet ”ymnighetshornet”.

 

Martin kontrade med att uppfinna en kamplåt för Medepad:

”inte för mycket, inte för lite, MEDELPAD! MEDELPAD!


Framme i Flensbol på Heidruns café  åt vi lunch och lyssnade på regnet som vräkte ner utanför. Lagom till speldags sken dock solen igen, och det blev en rolig konsert i den fullsatta trädgården.

Stort hurra för alla människor som brinner för kultur och orkar driva konsertserier, bokcaféer, m.m.

Heidruns café

Publiken röstade fram kineskrogen i Torsby framför den grekisk/turkiska-resaturangen som bästa efterhängs-ställe, men det hindrade inte oss från att gå direkt till den grekisk/turkiska. Där satt vi på uteserveringen och såg Torsbys ungdom åka runt torget i sina bilar med dunkande musik i högtalarna.. Lars fick Kinna-ångest. David fick Sösdala-ångest.

Svennis skulle komma till byn nästa vecka sa servitören, Hur han visste det var oklart, men jag tror på honom, han såg ut som en ärlig man.

Ett par glas vin och en bifteki senare traskade vi tvärs över torget till fina hotell Örnen där vi bodde.

Nu sitter jag på min säng och skall strax packa upp alla billiga vapen jag har fyndat idag, eller nej, jag tror jag sover istället.

 

God natt.

 

/J

 

 

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *