Run you fools, run!

 

Det där med att springa 5 km. kändes inte längre som en jättebra idé.

Jag som så entusiastiskt hade pratat om hur roligt det skulle bli och hur lätt det skulle gå och ”man kan ju promenera” och sånt.

När jag flåsade fram mot Björngårdsvillan för att inte missa starten, kändes det bara nervöst och jobbigt.

Martin hade ”redan ont i ryggen” David  upprepade gång på gång att ” jag har aldrig sprungit så långt…ja och sedan har jag ju kassa knän också”

Ola var törstig redan innan loppet hade börjat.

Den ende som verkade lugn inför uppgiften var Tobias som vickade för Lars på löpning idag.

Det är ju annars Lars paradgren, Göteborgsvarvsveteran som han är.

 

30-35 min. senare var vi alla lyckligt i mål, med varsin medalj om halsen och en banan i handen.

 

Sååå roligt – ja faktiskt – det gick jättebra och kvällen var så fin och picknicken efteråt så trevlig!

 

Det var nog inte sista gången man kunde se West springa långlopp (ja vi kallar det så )

Blodomloppet gav definitivt blodsmak – förlåt jag menar mersmak.

 

Tobias var snabbast och Ola kom sist, men det gjorde han bara för att han sprang iväg och köpte en dricka mitt under loppet ( han var ju törstig ). Dessutom stod han och väntade på att ta ett kort på mig, men såg inte när jag sprang förbi honom.

 

Tjohoo vi klarade det!!!!

 

 

 

Leave a Comment

Your email address will not be published.